Förzinkning

Zink är den dominerande beläggningen för korrosionsskydd av stål och därmed också den mest använda elektrolytiska beläggningsprocessen. Zink är mindre ädelt än stål och "offrar sig" därför under korrosionsförloppet. Zinkskiktets tjocklek är därför helt avgörande för livslängden hos beläggningen. Den maximala skikttjockleken vid elektrolytisk förzinkning begränsas normalt till 25 my. Erfordras tjockare skikt väljs vanligen varmförzinkning.

Zinkskikt legerade med nickel, kobolt eller järn har bättre korrosionsbeständighet och ersätter därför i allt större utsträckning de rena zinkbeläggningarna för att klara de högre kraven på beläggningen. Både zink- och zinklegeringsbeläggningar efterbehandlas genom kromatering för att förbättra korrosionsbeständigheten eller för att möta dekorativa krav. Färgerna erhålls genom blå-, gul-, grön- eller svartkromatering. Av dessa ger gul- och grönkromatering den bästa förbättringen av zinkskiktets korrosionshärdighet.

Ytterligare förbättring av korrosionsskyddet kan erhållas genom sealing, vilket innebär att de förzinkade och kromaterade detaljerna behandlas i ytterligare ett eller flera processbad. Zinkbeläggningar tillämpas framförallt på grund av skiktets korrosionsskyddande egenskaper för stål. Användningen blir därför mångsidig; fästelement, hushållsartiklar, butiksinredningar, trädgårdsredskap, byggelement, fordonskomponenter osv.

Följande företag utför elförzinkning