Förgyllning

Guld är den mest ädla av alla metaller och därför den enda som förekommer som ren metall i naturen. Guld oxiderar därför inte utan bibehåller sitt utseende och är dessutom tydligt färgad vilket gjort den till den mest eftertraktade metallen för smycken etc. (Förutom guld är det endast koppar som har tydlig färg.) Avsaknaden av oxid gör även att den lämpar sig utmärkt som kontaktyta vid elektrisk överföring samt som reflektor för strålning.

Tillämpningar

  • Dekorativt
    • Smycken och prydnadsföremål
    • Glasögonbågar, boetter, pennor, bestick etc.
  • Elöverföring
    • Kontaktdon och fjädrar för elektrisk överföring i enklare applikationer, skikttjocklek vanligen < 1 µm
    • Kontaktdon i korrosiv miljö eller för högre strömstyrkor, skikttjocklek > 3 µm
  • Korrosionsskydd
    • I processkärl etc. inom kemisk och farmaceutisk industri
  • IR-reflektion
    • IR-speglar i teknisk utrustning
    • I avancerad utrustning för torkning med IR-strålning.

Tillämpliga normer

SS-EN
Inga nu gällande normer

SS-ISO 4523
Elektrolytiska beläggningar av guld och guldlegeringar för tekniska ändamål (upphävd)

ASTM B488
Standard Specification for Electrodeposited Gold for Enginering Uses

Guldbeläggningar

Guldbeläggningar är i allmänhet 0,2 till 3 µm tjocka, för applikationer med högre påkänningar från korrosion eller nötning kan dock tjockare skikt förekomma.

Guldbeläggningen görs vanligen på ett underliggande skikt av högglansnickel. Då beläggningen görs på koppar och kopparlegeringar förhindrar det att koppar och andra legeringsämnen diffunderar ut i guldskiktet och försämrar dess egenskaper. Det utgör även ett spärrskikt som minskar risken för basmetallkorrosion och att korrosionsprodukter ”läcker” ut genom sprickor och porer i det tunna guldskiktet.

Korrosionsprodukter kan avsevärt försämra kontaktegenskaperna hos ytan och givetvis även missfärga den. För att få bästa effekt bör även basmaterialet ha god ytfinhet, gärna vara elektrolytpolerat. Av olika orsaker kan guldbeläggningen legeras med andra metaller. Genom legering med låga halter av nickel eller kobolt erhålls en beläggning med väsentligt bättre nötningsbeständighet, s.k. hårdguld, som är vanligt på elektriska kontakter.

Vitguld är en legering av guld med högre halt av nickel (och/eller palladium). Genom legering av guld med koppar, silver och andra ädla metaller kan många färgschatteringar erhållas som särskilt används i smyckeindustrin. Färgpaletten går från gulgrönt, ljusgult, gult, rosa till rött.