Miljöaspekter
Historik
Efter det att miljöskyddslagen infördes i slutet av 1960-talet bedrevs ett intensivt arbete med att bygga reningsanläggningar vid landets ytbehandlingsanläggningar. Sedan 1998-06 är det miljöbalken som reglerar förhållandena vid tillståndspliktiga verksamheter.
Alla större ytbehandlingsverkstäder är tillståndspliktiga och står under översyn av länsstyrelse eller miljökontoret i den aktuella kommunen. Dessa utför tillsynsbesök för att kontrollera att villkoren för verksamheten efterlevs.
I tillståndet kan ett antal villkor ställas till exempel beträffande:
- Tillåten produktionsvolym
- Säker förvaring av kemikalier och avfall
- Intern kontroll för att säkerställa reningsprocesser
- System för att säkerställa att oförutsedda utsläpp ej skall kunna ske
- Rikt- och gränsvärden för metaller i avloppsvattnet
- Tillåten maximal volym av avloppsvatten
- Krav på periodisk besiktning av tredje part för att säkerställa funktion av systemet för miljökontroll
Utsläppen från landets ytbehandlingsverkstäder till yttre miljö är idag så låga att det med största sannolikhet inte går att påvisa någon miljöpåverkan från dessa.
Aktuella frågor
Nickel
Sedan en tid tillbaka har frågor beträffande användning av nickel diskuterats. Det gäller då produkter som kommer i kontakt med huden hos människor.
Överkänslighet mot nickel uppkommer efter att en person har sensibiliserats mot metallen efter kraftig exponering. Den i särklass vanligaste orsaken till detta är genom ”piercing” med metaller från vilka nickel frigörs i såret efter håltagningen.
Toleransen mot nickeljoner i kontakt med huden efter detta är extremt låg och orsakar klåda, rodnader och i vissa fall sår. Har man en gång sensibiliserats är besvären livsvariga.
För begränsning av användningen av nickel inom EU finns det s.k. nickeldirektivet (se Reach-förordningen bilaga XVII punkt 27).
I detta fastställs att nickelbeläggning får ej användas på produkter som kommer i direkt och långvarig kontakt med huden:
- Örhängen, halsband, fingerringar, armband och kedjor
- Boetter, mobiltelefoner, klockarmband och spännen till armbandsur
- Nitar, knappar, spännen, blixtlås och metallmärken i kläder
- Glasögon, skärpspännen, hårspännen och diadem
Nickeldirektivet omfattar dock inte handverktyg, mynt, handtag eller likande då det ej är produkter som kommer i direkt och långvarig kontakt med huden.
Sexvärd krom
(Cr6+, Cr(VI), kromtrioxid, kromsyra, kromater)
Sexvärd krom har med tiden visat sig ha mycket skadliga effekter på såväl hälsa som miljö. Giftigt för miljön och cancerframkallande i luftvägarna efter upprepad och långvarig inandning av partiklar eller aerosoler innehållande Cr6+.
Det kan även orsaka kontaktallergier för till exempel monteringspersonal som har hanterat produkter med sexvärd krom på ytan (d.v.s. kromaterade ytor). Därför har ämnet sedan början av 2000-talet enligt vissa EU-förordningar varit förknippat med restriktioner vid användning, även för ytbehandlingsändamål.
Enligt ELV-direktivet är användandet av Cr6+ för fordon <3500 kg inte tillåtet. Enligt WEEE- och RoHS-direktiven får inte Cr6+ användas i elektronisk utrustning, vilket även innefattar all hemelektronik (datorer, hushållsmaskiner, etc.).
För tunna kromskikt för dekorativa ändamål finns idag processer baserade på trevärd krom som ej omfattas av restriktioner. Användningen av dessa har ökat och de är idag vanligt förekommande. Valet av denna process har i viss utsträckning hämmats av att utseendet ej är identiskt med det hos skikt producerade med Cr6+process samt att det enligt vissa ej har lika bra prestanda beträffande t.ex. nötning.
Någon hårdförkromningsprocess fri från Cr6+ som har funnit praktisk användning har ännu inte utvecklats trots att det länge varit känt att ämnet kommer att beläggas med förbud och har klassats som mycket giftigt. Efter 21 september 2017 krävs auktorisation för användning av sexvärd krom. Ansökan för detta skall göras hos EU’s myndighet ESCHA senast 21 mars 2016.
Viktigt att påpeka i detta sammanhang är att strikt skilja på förkromning och kromatering. Förkromning ger en metallisk kromyta som ej innehåller någon sexvärd krom och är godkänd att användas även i kontakt med livs- och läkemedel. Kromatskikt innehåller däremot alltid krom i sexvärd form (men skall givetvis inte förväxlas med andra passiveringsskikt fria från Cr6+).
