Kravytor och obelagda ytor
Vanligen tänker sig konstruktören att kravspecifikationen gäller en detaljs hela yta. I många kravstandarder anges kravytan som de ytor på detaljen som kan beröras med en kula med 20 mm diameter om inget annat specificeras.
I praktiken kan större restriktioner än så behöva tillämpas beroende på vilka krav som ställs eller vilken metod som valts. I de fall kraven behöver uppfyllas över hela ytan krävs speciell omsorg och ofta att en högre medelskikttjocklek anges för att kravet på min. tjocklek skall kunna innehållas.
I de allra flesta fall är vissa ytor på detaljen mer utsatta eller mer kritiska än andra. Exempelvis kan:
- Utsidan av en utomhusdetalj utsättas för större korrosionspåkänningar.
- Kontaktpunkter i monterade konstruktioner utsättas för större slitage.
- Snäva toleranser endast avse en viss yta.
- Endast vissa ytor vara synliga.
Dessa ytor bör då specificeras som kravytor. Det är kostsamt att göra dessa onödigt stora, och totalekonomiskt bäst att specificera riktiga krav där de verkligen är befogade.
Som en följd av samma resonemang är det klokt att lägga in en mätpunkt där både leverantör och köpare kan göra kontroller. Denna läggs in på den mest kritiska delen på kravytan. Ibland kan flera punkter behövas.
En speciell form av kravytor är sådana ytor som inte får beläggas. Dessa måste således maskeras eller avskärmas genom specialfixturer. Kostnaderna kan bli väsentligt lägre om det mellan dessa ytor och kravytor för beläggningen finns ytor som får men inte behöver beläggas.
