Kategori: Förgyllning
Guld är den mest ädla av alla metaller och den enda som förekommer som ren metall i naturen. Guld oxiderar därför inte utan bibehåller sitt utseende och är dessutom tydligt färgad vilket gjort den till den mest eftertraktade metallen för smycken.
Avsaknaden av oxid gör även att den lämpar sig utmärkt som kontaktyta vid elektrisk överföring samt som reflektor för strålning.
Skiktet / Tillämpningsområden
Guldbeläggningar är i allmänhet 0,2 till 3 µm tjocka. För applikationer med högre påkänningar från korrosion eller nötning kan dock tjockare skikt förekomma.
Guldbeläggningen görs vanligen på ett underliggande skikt av högglansnickel. Rent guld är mjukt och känsligt för nötning. Genom legering med låga halter av nickel eller kobolt erhålls en beläggning med väsentligt bättre nötningsbeständighet, s.k. hårdguld, som är vanligt på elektriska kontakter.
Tillämpningar
- Dekorativt på smycken, prydnadsföremål, glasögonbågar, hushållsartiklar etc.
- Elöverföring på kontaktdon inom elektronikindustrin
- Korrosionsskydd i processkärl inom kemisk och farmaceutisk industri
- IR-reflektion i teknisk utrustning
Metod / Processen
Guldbeläggning kan utföras antingen med en elektrolytisk eller kemisk (strömlös) process. För de tunna dekorativa skikten används företrädesvis elektrolytiska processer medan elektronikindustrin använder både elektrolytisk och kemisk förgyllning.
För dekorativa skikt på allt från små smycken till större ljusstakar med mera utförs beläggningen på hänggods. Kontaktdon för elektronikindustrin beläggs vanligen på band i s.k. real-to-real-maskin (bandplätering) men kan även utföras i trumma eller på ark stående eller liggande under ytbehandlingens gång.
Tillämpliga normer
SS-EN ISO 27874:2008
Elektrolytiska beläggningar av guld och guldlegeringar för elektriska, elektroniska och tekniska ändamål.
ASTM B488
Standard Specification for Electrodeposited Gold for Enginering Uses