Hem » Ytbehandlingsmetod » Anodisering/eloxering

Kategori: Anodisering/eloxering

Anodisering är en ytomvandlingsprocess som kan tillämpas på lättmetaller som aluminium, magnesium, titan, tantal och niob. I särklass vanligast och tillgängligt på den svenska marknaden är anodisering av aluminium.

Skiktet / Tillämpningsområden

Beläggningen används för att erhålla dekorativa ytor med möjlighet till olika färger, nötningsbeständighet, skydd mot korrosion och elektrisk isolation. Titan anodiseras främst för att förhindra skärning mot andra metaller (t.ex. i gängor) och kan utföras i samma process som används för anodisering av aluminium.

Tillämpningar

Dekorativt
- Ytstrukturen kan förändras genom förbehandlingar med borstning, slipning, blästring samt genom kemisk polering eller satinetsning i processen (glansanodisering).
- Olika färger kan erhållas genom infärgning av skiktet med färgpigment med många olika kulörer eller genom elektrolytisk infärgning i en färgskala.
Skydd mot korrosion
Skydd mot nötning
Bas för organiska skikt, lim och lack, samt smörjmedel
Elektrisk isolation

Metod / Processen

Skiktet byggs upp genom att elektrolytiskt oxidera det material som skall beläggas. Egenskaperna hos det blir därför starkt beroende av sammansättningen på grundmaterialet. För dekorativa ändamål bör legeringar med låga halter av legeringselement och föroreningar väljas. För att få färgmättnad vid infärgning krävs vanligen en skikttjocklek på minst 12 15 µm.

Skydd mot korrosion och nötning förbättras givetvis med ökande skikttjocklek. På kopparinnehållande legeringar och legeringar med smörjförbättrande tillsatser kan dock korrosionsskyddet försämras genom att metallutskiljningar i ytan orsakar porer i skiktet.

Anodiseringsskikt tätas vanligen genom eftertätning i vatten vid hög temperatur. Detta för att försegla de porer som bildas vid skiktuppbyggnaden och därmed förbättra skyddseffekten och göra ytan mer smutsavvisande.