Kategori: Kemisk förnickling
Vid kemisk förnickling sker utfällningen av metall spontant på godsytan genom att godsytan katalyserar utfällningen. Nicklet tillsätts som metallsalt i processlösningen som tillsammans med ett reduktionsmedel gör metallutfällningen möjlig vid förhöjd badtemperatur.
Skiktet / Tillämpningsområden
Att processen är kemisk (egentligen autokatalytisk) innebär att metallutfällning sker spontant på godsytan jämntjockt över detaljens geometri, vilket inte är fallet för elektrolytiska metallbeläggningar. Vanligen används fosforinnehållande reduktionsmedel. Detta resulterar i att skiktet innehåller en viss halt av fosfor vilket ger det högre hårdhet än elektrolytiskt utfällt nickel.
Med kemnickelskikt kan ett antal olika egenskaper erhållas:
- Korrosionsskydd
- Ythårdhet
- Nötningsbeständighet
- Låg skärningstendens
- Jämntjocka skikt oavsett geometri
- Toleransnoggrannhet
- Löd och svetsbarhet
Kombinationen av egenskaper hos kemnickel gör att beläggningen kan användas i många tillämpningar.
Typiska skikttjocklekar som kan rekommenderas är:
- För lödning på aluminium 2 8 µm
- För milt slitage 5 15 µm
- För måttlig korrosiv miljö och slitage 15 30 µm
- För kraftig nötning och svårare korrosiv miljö 30 75 µm
- För reparation > 150 µm
Metod / Processen
Kemisk förnickling kan utföras på alla typer av stål, koppar och kopparlegeringar samt på aluminium och plastmaterial. Vanligen hängs detaljer som skall beläggas på fixturer men processen kan även tillämpas för beläggning på massgods i trumma.
För att erhålla korrosionsskydd krävs att skiktet är fritt från porer och sprickor och tillräckligt tjockt. En tumregel är att skikttjockleken skall vara väsentligt mer än underytans Rz-värde.
Skiktet kopierar underytans ytfinhet väl och rundar av profiltoppar från bearbetningen i viss utsträckning vilket är fördelaktigt i glidande kontakter. För bästa resultat beträffande ytfinhet rekommenderas att ytan produceras genom skärande bearbetning, svarvning, fräsning, eller slipning. Polering genom mekanisk bearbetning (rull-, kul- eller tryckpolering) av ytor som skall beläggas är inte lämpligt då nedtryckta profiltoppar kan lyftas under beläggningsprocessen och väsentligt försämra ytfinheten.
Kemnickelskikt har hög hårdhet, oftast >500 VHN, utan att värmebehandlas. Genom värmebehandling kan dock hårdheten ökas till maximalt ca 1.000 VHN. Viktigt att beakta är då att grundmaterialets egenskaper ej skadas av behandlingen och att korrosionsskyddet skiktet ger kan försämras.
Tillämpliga normer
SS EN ISO 4527
Kemisk förnickling med nickel/fosforlegeringar
