Kategori: Förzinkning
Zink är den dominerande beläggningen för korrosionsskydd av stål och därmed troligen också den mest använda elektrolytiska beläggningsprocessen.
Genom elektrolytisk förzinkning (elförzinkning) kan även dekorativa ytor erhållas.
Elektrolytisk förzinkning lämpar sig bra även för beläggning av massgods, d.v.s. mindre komponenter som fästelement m.m., vilket utförs i speciella trumanläggningar.
Skiktet / Tillämpningsområden
Zink är mindre ädelt än stål och ger en s.k. katodiskt skyddande beläggning. Detta innebär att underliggande stål skyddas och zinken korroderar. Zinkskiktets tjocklek är därför av stor betydelse för beläggningens livslängd. Normal skikttjocklek är 8 – 15 µm och maximal skikttjocklek begränsas till ca 25 µm. Fordras tjockare skikt väljs vanligen varmförzinkning.
Zinkskikt legerade med nickel, kobolt eller järn har bättre korrosionsbeständighet och ersätter därför i allt större utsträckning de rena zinkbeläggningarna för att klara högre krav.
För att förbättra korrosionsbeständigheten, eller för att möta dekorativa krav, efterbehandlas både zink- och zinklegeringsbeläggningar genom passivering. Valet av efterbehandling avgör därför inte bara ytans finish/kulör utan har också betydelse för korrosionsskyddet. Ytterligare förbättring av korrosionsskyddet erhålls om det passiverade zinkskiktet behandlas med sealing eller top coat. De skikten kan även innehålla ämnen som sänker / stabiliserar friktion, i första hand för fästelement.
Tillämpningar
- Korrosionsskyddande beläggning vid lätta till medelsvåra påkänningar inom ett brett användningsområde, t.ex. fästelement, fordonskomponenter, trädgårdsredskap, byggelement, mm.
- För dekorativa ändamål, då processen vanligen ger blanka till högblanka zinkskikt, i kombination med bra korrosionsskydd, exempelvis butiksinredningar, maskindelar, barnvagnar mm.
- Som underlag för såväl våtlack som pulverlack. Med detta erhålls ett mycket bra korrosionsskydd. Vid skador i lackskiktet skyddar zinkskiktet den underliggande stålytan från att rosta. Även risken för krypkorrosion och lacksläpp kring en lackskadan reduceras, förutsatt att zinkskiktet innan lackering passiverats korrekt.
Metod / Processen
Elförzinkning kan utföras på alla typer av stål. Små detaljer som skruvar, muttrar, brickor och liknande läggs i trummor och behandlas som massgods. Större detaljer hängs på fixturer.
För ythärdade detaljer rekommenderas att möjligheten till behandling diskuteras med ytbehandlingsleverantören då dessa kan vara utmanande att belägga.
Det förekommer i stort sett två olika typer av processer för elförzinkning på marknaden:
- Alkaliska, cyanidfria bad (zinkatbad)
- Ger blanka zinkskikt med bra metallfördelning, d.v.s. zinkskiktets tjockleksvariation blir relativt liten.
- Används med fördel på detaljer med mer komplex geometrisk form.
- Är mindre lämpligt att använda då gjutjärn – och i vissa fall härdat gods – ska elförzinkas.
- Surzinkbad
- Ger högblanka skikt med sämre metallfördelning, d.v.s. skiktets variationer i tjocklek kan bli relativt stor; kantytor får tjockare skikt än övriga ytor.
- Används på detaljer med enklare geometrisk form.
- Kan användas på gjutjärn och på härdat gods där alkaliska zinkbad inte kan användas.
Tillämpliga normer
SS-EN ISO 19598
Elektrolytiska beläggningar av zink och zinklegeringar på järn och stål med kompletterande behandlingar fria från Cr(VI)
SS-EN ISO 2081
Elektrolytiska zinkbeläggningar med efterföljande behandlingar på järn eller stål
SS 147000
Passiverande beläggningar utan sexvärt krom för elektrolytiska beläggningar av zink och zinklegeringar på järn och stål
SYF std 2000
Elektrolytiska beläggningar med zink och zinklegeringar med tillhörande passiveringar