Kategori: Hårdförkromning
Hårdkrom innebär i motsats till glanskrom ett tjockare kromskikt som, beroende på användningsområde, normalt är 10 µm eller tjockare.
Skiktet / Tillämpningsområden
Elektrolytiskt utfälld krom har en mycket hög hårdhet, vanligen inom området 750 till 1.050 HV. Detta resulterar i god slitstyrka, låg friktion och låg benägenhet för skärning. Krom bildar på sin yta en passiv oxidfilm som ger ett gott korrosionsskydd. Detta förstärks ytterligare genom kromytans vätskeavstötande egenskaper.
Tjockleken på hårdkromskikt kan variera från några enstaka µm till 0,25 mm beroende på typ av påkänning.
Tillämpningar
- Hydraul- och pneumatikkomponenter
- Slitytor på maskindelar
- Reparation av slitna eller felbearbetade detaljer
- Formverktyg för plast och gummi
Metod / Processen
Processerna som används är baserade på kromsyra, d.v.s. sexvärd krom (Cr6+). Någon hårdförkromningsprocess fri från Cr6+ för praktisk användning har ännu inte utvecklats.
Processen har extremt dålig spridningsförmåga vilket innebär att stora variationer i skikttjocklek kan förekomma till och med på detaljer med okomplicerad form. Hårdförkromning på höghållfasta stål innebär även risk för väteförsprödning.
Hårdkromskikt är aldrig helt sprick- eller porfria. Förekomsten av sprickor eller porer är dock gynnsam för att binda smörjmedel vid kromytan. De två vanliga typerna av hårdkromprocesser benämns konventionell hårdkrom resp. mikrosprucken hårdkrom. För tjockare skikt och för att förbättra korrosionsskyddet kan en kombination av beläggningstyperna användas.
Tillämpliga normer
SS EN ISO 6158
Elektrolytiska beläggningar av krom för tekniska ändamål
